ETC – Säljer ekoviner i Sverige – dumpar sina fartyg i Indien

(Written by Ulrika Lindahl)

Access the original article

19 February 2015 – På vingården i Toscana satsar han på ekoviner. Men den svenske affärsmannen Mats Ruhnes bolag har dömts för miljöbrott i USA och är nu inblandad i en ny miljöskandal. Han dumpar sina fartyg i Indien för skrotning. Där förgiftas miljön och arbetarna dödas i det farliga arbetet.

Shipbreaking Platform, en global organisation för miljö och mänskliga rättigheter i fartygsskrotningsbranschen, har precis tagit fram en lista över de europeiska rederier som har skickat fartyg för skrotning till stränderna i Indien, Pakistan och Bangladesh under 2014. På listan finns de två kylfartygen Amalia och Stina som ägs av det svenska Holy House Shipping i Stockholm, ett av affärsmannen Mats Ruhnes företag.

I juni och augusti förra året kördes de två åldrade och uttjänta fartygen upp på stranden i Alang i Indien. Alang är känt som världens största fartygskyrkogård. Och det är inte bara båtarna som har avslutat sina liv här.

International Labour Organization (ILO) har kallat den här verksamheten för ett av de farligaste arbeten som finns. När besättningen lämnar fartygen klättrar tusentals arbetare, även barn, upp på båtarna för att för hand och utan ordentlig skyddsutrustning demontera dem. Hundratals arbetare har dött på stränderna i Alang. Officiella siffror säger att det har skett 470 olyckor med dödlig utgång sedan verksamheten i Alang startade på 80-talet. Men National Human Rights Commission i Indien säger att mörkertalet är stort och att antalet döda är många gånger högre.

Förutom alla de som dött i direkta olyckor har också hundratals arbetare drabbats av sjukdomar efter att ha andats in de gifter som frigörs när skeppsdelarna sågas sönder. Asbest, tungmetaller, PCB och PFOS. Hälsoundersökningar vid Alang som genomfördes förra året visar att 15 av 94 arbetare hade symtom på sjukdomar orsakade av asbest. Olja, kylargaser, metaller och kemikalier läcker också ut direkt på stranden och ut i havet.

Går runt reglerna

Förra året skickades 182 europeiska skepp till stränderna i södra Asien. Och det trots att EU sedan förra året förbjuder den här typen av fartygsskrotning, där skeppen körs upp direkt på stranden och där det inte finns några metoder för att på ett säkert sätt ta hand om avfallet. Men reglerna gäller europeiska båtar och de är lätta att komma runt. Det räcker med att fartyget går under ett annat lands flagg, vilket är vanligt eftersom det också finns skatteskäl till att flagga om fartygen.

Och det finns starka ekonomiska intressen bakom att välja en strand i Sydasien framför en torrdocka i Kina, Turkiet eller Danmark där det finns säkra anläggningar för skrotning.

– Fartygsägarna säljer sina skepp till de här fartygsskrotningsplatserna i Sydasien med en betydligt högre vinst än vad de skulle få än om de skulle samarbeta med moderna anläggningar. Det är skamligt för sjöfartsindustrin att så många fartygsägare väljer att blunda för villkoren i södra Asien och inte står upp för sitt ansvar och kräva en ren, säker och rättvis återvinning, säger Patrizia Heidegger, verksamhetschef på Shipbreaking Platform.

Bor halvårsvis i Italien

Mats Ruhne, ägaren till Stina och Amalia som sedan oktober står registrerade som ”broken up”, det vill säga helt demonterade, tycker att miljön är viktig. Han och hans fru köpte för 20 år sedan en vingård i Toscana. Flera av deras prisade viner säljs på Systembolaget. Sedan några år tillbaka är vinerna också ekologiska.

– Det är berättigat att tänka på vad vi gör med jorden, säger Mats Ruhne till Dagens ETC.

De exklusiva vinerna marknadsförs med ord som ”från jord till bord”, ”ekologiskt” men det miljöengagemanget gäller tydligen inte Mats Ruhnes andra verksamhet, hans rederi Holy House Shipping. 2009 dömdes bolaget för miljöbrott i USA och fick betala 12 miljoner kronor i böter. Och nu är alltså bolaget inblandat i en ny miljöskandal.

– Det finns inte några ekonomiskt realistiska alternativ till skeppsdemontering i till exempel Indien. Jag har varit i Alang och sett hur det går till och jag tror inte att det blir roligare för arbetarna där om vi slutar använda de anläggningarna, säger han.

Mats Ruhne vill inte heller jämföra sitt engagemang i ekologisk odling med fartygsskrotningen.

– Det är en förfärlig skillnad. Ekologisk odling är uppenbart till nytta. Men när det gäller fartygsskrotningen kan vi påverka förhållandena ju fler vi är som är där och skrotar.

Shipbreaking

• Shipbreaking kallas den metod där fartyg körs upp på stränder i Sydasien när de ska skrotas. Där plockas de isär för hand av tusentals arbetare, många migranter. Den mjuka sanden på stränderna i Indien, Bangladesh och Pakistan kan inte fånga upp de kemikalier och avfall som läcker ut ur skeppen.

• Under 2014 rapporterades 23 dödsfall och 66 allvarliga olyckor orsakade av explosioner, fall och fallande metallskrot vid anläggningarna i Sydasien, enligt organisationen Shipbreaking Platform. Men mörkertalet är stort.

• Flera av världens största rederier skickar sina uttjänta fartyg till Sydasien. Tyska Ernst Komrowski skickade flest fartyg under 2014, 14 stycken. Tvåa kommer sydkoreanska Hanjin Shipping med 11 skepp. Och trea är schweiziska Mediterranean Shipping Company.

• Trots att EU har förbjudit att europeiska fartyg skrotas på ickegodkända anläggningar så kördes 41 fartyg som seglade under europeisk flagg upp på stränderna i Sydasien under 2014. Ytterligare 15 fartyg flaggade om till ett icke-europeiskt land bara veckor innan de nådde Sydasien.

• Inget land i Europa tillåter att fartyg skrotas direkt på stränderna.