Skåne Sverige – Farlig fartygsskrotning ökar

(Written by Lennart Hansson from press agency TT)

Download the PDF of the original article
25 February 2013 - Allt fler skrotningsfärdiga fartyg från europa körs upp på stränder i Pakistan, Indien och Bangladesh. Förra året ökade den miljöfarliga strandskrotningen med 75 procent jämfört med 2011.

MalMö. Europeiska redare skickade 365 fartyg till Gadani i Pakistan, Alang, Sachana och Bombay i Indien och Chittagong i Bangladesh 2012. Siffrorna har tagits fram av organisationen Shipbreaking Platform, som ocksa pekar ut svenska redare.

Okningen sker nar det jobbas for hogtryck i Bryssel for att fa fram regler om miljovanlig skrotning, och trots att IMO, den internationella sjofartsorganisationen, redan 2009 antog den sa kalllade Hongkong-konventionen i samma amne.

Hundratals arbetare har under arens lopp fatt satta livet till i olyckor under det manga ganger livsfarliga jobbet pa stranderna. Till detta kommer alla som senare dott av sjukdomar efter att ha varit utsatta for giftiga amnen, bland annat asbest.

Merparten av de europeiska batarna kommer fran grekiska agare, 167 stycken. Men aven Sverige finns representerat pa denna lista med tre fartyg, varav tva fran Stena Group, enligt Shipbreaking Platform.

“Vi agde inte de har fartygen och hade inget inflytande over dem nar de skrotades,” sager Stena Ro Ro:s vd Per Westling.

Hur de hamnat pa Shipbreaking Platforms lista har han ingen forklaring till.

Tryggve Ahlman vid Sveriges Redareforening tror sig ha en forklaring till den kraftiga okningen forra aret.

“De gamla enskroviga batarna skrotas i allt hogre takt. Snart far de inte segla langre,” sager han.

Den daliga konjunkturen inom shipping bidrar ocksa. Det finns skrotningskapacitet i Kina.

Men i stort ar kapaciteten nar det galler moderna skrotningsvarv for liten.

Patrizia Heidegger vid Shipbreaking Platform sager att aven om det funnits kapacitet i Europa sa hade redarna anda skrotat i Asien.

“Det finns ingen politisk vilja hos stora sjofartsnationer som Tyskland och Grekland att upphora med den miljofarliga skrotningen pa de asiatiska stranderna.”

Redarna far battre betalt nar fartygen skrotas i Asien.

EU-kommissionen foreslog i april 2012 regelskarpningar i vantan pa att Hongkong-konventionen trader i kraft, bland annat att europeiska fartyg ska ha en lista over vilka farliga material som finns ombord.

“Det ar inte tillrackligt langtgaende eftersom det inte forbjuder ”beaching” -att fartyg kors upp pa stranden under hogvatten,” sager Patrizia Heidegger.

Shipbreaking Platform vill ocksa se en fond for miljomassig skrotning, dit alla som lagger till i europeiska hamnar skulle betala en avgift.

Fakta livsfarligt arbete

>> I Indien jobbar 15 000–20 000 personer på skrotstränderna, i Bangladesh cirka 20 000 och i Pakistan 7 000.
>> Medellivslängden hos arbetarna på stranden i Alang i Indien är 40–50 år. Den generella medellivslängden i Indien är 65 år.
>> Antalet dödsoffer i olyckor är svårt att få fram. Den officiella siffran i Alang är 173 de senaste tio åren. Två döda rapporterades i januari i år. Ytterligare sju dog vid en brand ombord på ett fartyg i oktober förra året.
>> När University of British Columbia i Vancouver undersökte arbetare vid skrotningsverksamheten i Bangladesh 2011 fann man att tolv procent av arbetarna hade andningsproblem på grund av asbest.
>> Den 7–9 april arrangerar World Maritime University (WMU) en konferens i Malmö om fartygsåtervinning.
Källor: Times of India, Pakistan Shipbreakers association, University of British Columbia och WMU